a metamorphoses story

I Quit (v. 2.0.)

Meine Damen und Herren; det är nu gjort. Klart. Över. Finire. Done. Fin. Slut!

Idag, klockan 12:01, sade jag så muntert upp mig. Känslan kan bäst beskrivas med en specifik stridsscen i Braveheart där de skotska leden i naket trots vänder ryggen mot engelsmännen, böjer sig ned och lyfter på kilten. Därmed avslöjades också vad skottarna hade under kilten, en kylig morgon på 1200-talet.

Morgonen påbörjades för min del klockan 10:00. Trillade in samtidigt som bl.a. Kotletten och Studsigpudeln. Tog av mig rocken, startade upp systemet och skrev ut uppsägningsbrevet. Sparade Frånvarologgen för Studsigpudeln i en mapp på skrivbordet. Gadget plockar upp det i samband med shut down, kör det mot alla digitala fotspår i systemen, sammanställer och ser till att den verifierbara slutprodukten kommer till rätt persons kännedom. Utan mellanhänder. Friends in Right Places has its perks…

Tårtan och den infrysta Trofén lades fram för presentation i fikarummet. Vad vore ett festligt tillfälle utan en egen isskulptur? Nu känner jag mig speciell. Erkänner att jag blev lite barnsligt stolt över att meddelandet på baksidan av Trofén förstorades av isen… Ett mail var klockad att gå ut till alla vid 12:03. Subject: ”Tårta för alla i fikarummet!”. Man kan räkna med mindre än 1 min och 30 s för 60-70 % av mottagarna att börja hälla upp kaffe och skära i delikatessen… Mysigt.

Går tillbaka till skrivbordet. Kontrollerar tiden. Tar på mig ytterkläderna och av ren vana börjar stänga ned programmen innan jag stannar upp.

Ocean’s Eleven-perfekt timing med Gadget som stängde ned och av mig i systemet exakt på sekunden — 11:59:00. Släppte taget om musen och såg med lätt nostalgi på när pekaren rörde sig av sig självt på min skärm; åkte ned mot det nedre vänstra hörnet och stängde ned. I en bråkdel av en sekund blinkade en stor smiley på skärmen, innan det blev svart. Ler. I am no more i Bankens system. You’ll have to find me, if you can… Before you can make me go back.

En ansamling Excelarksanalytiker kacklar vid ett Studsigpudelns skrivbord. Perfekt! Någon radar upp käglorna åt mig idag. Går över till klumpen och faller in i roligheterna. En särdeles uppmärksam Excelarksanalytiker noterar att jag har ytterkläderna på och undrar om jag skall ut på lunch, ”…så kan vi ju alla kliva!”. Skrattar och nickar, ”Jahaha, det vore ju sjukt kul!”, tar fram kuvertet med uppsägningsbrevet, ”Men jag säger upp mig nu,” fortsätter lika glatt, ”vilket betyder att jag kommer att gå på permanent lunch”, kastar över kuvertet med ett handledsknyck på skrivbordet, ”Asså’, grymt va’?”, förtydligar i förbigående, ”Med omedelbar verkan allstå.”. Bombnedslag. Vänder mig om och går. Klockan är 12:01. Utomordentligt!

Väjde dock vid hissen och tog ytterst skyndsamt trapporna i en fint när jag hörde några Excelarksanalytiker i full panikhullabaloo ropande och trippande klickettiklacka efter. Min sorti blir ju inte lika perfekt om jag måst ha en konversation med dem där de får tillfälle att ställa frågor och oja sig. Undanmanövern görs dock med värdigheten i behåll, det är skymd sikt för deras del så när de väl kommit fram fanns inte röken av mig. The Dandy has now officially vacated the premises, quite permanently.

Edith Piaf, ”Non, je ne regrette rien”.

 

Väl ute vid entrén fyller jag lungorna med kylig vinterluft. Doften och smaken av frihet. Freiheit. Liberté. Freedom! — Som den gode William Wallace förmodligen ropade en kylig morgon på 1200-talet.

Klockan är 12:03. Fikatime

Väljer att inte se tillbaka på byggnaden bakom ryggen. Går framåt in i snön och folkvimlet. Känns? Obeskrivligt!

Annonser

11 svar

  1. Archibald

    Storartat!

    16 december, 2010 kl. 11:04

  2. Upstairs

    Hullabaloo var bara förnamnet! 😉 Mejlar lite detaljer.

    Gillar Inception avslutningen förresten! Stiligt.

    16 december, 2010 kl. 17:18

    • Mail-only! F.n.o.

      Hm… Någon eventuell hänvisning till filmen Inception var omedveten.

      17 december, 2010 kl. 13:17

  3. truthandfiction

    Du är min hjälte!

    16 december, 2010 kl. 20:41

    • I say, steady on there!
      Rudolf-red is a highly unflattering colour on yours truly.

      17 december, 2010 kl. 13:34

  4. Good for you, sir! Und jetzt?

    16 december, 2010 kl. 23:01

    • jetzt ist es Still
      Aber mal im Ernst — allra närmaste: tentor, tätt följt av resor, under tiden möjligen underhåll av nya och gamla kontakter så att man har ett [bättre] arbete att återkomma till. Men vi får se…

      17 december, 2010 kl. 13:31

  5. Vergisst uns bitte nicht. Und glück auf! Det här var den enda julkalendern jag hade…

    17 december, 2010 kl. 18:25

    • Oh Schmeichelei… Schönen Dank!

      Självklart inte — as long as you write, I shall continue to read [and heaven forbid, even comment].

      19 december, 2010 kl. 03:43

  6. Markus

    Jag är imponerad. ‘Nuff said. Kan jag få numret till ”Gadget”?

    17 december, 2010 kl. 18:28

  7. Ping: Adventskalendern Omnibus « The Dandy Lion Pages

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s