a metamorphoses story

Dagen Efter

Vad gjorde jag efteråt?

Har alltid velat gå på bio mitt på dagen, en arbetsdag. Efter en mycket trevlig, stärkande och lugn lunch fann jag att mitt promenerande hade tagit mig till Konserthuset et environ. Någonstans anade jag doften av kastanjer, och Filmstaden badade i juleljus… Klockan var runt 13:15. Vad göra av min nyfunna frihet mitt i en arbetsdag? — Krypa ned i en välstoppad sits och i ett ombonat mörker inta något med magiska inslag? Ja, vi kör på det!

Harry Potter & Dödsrelikerna: Del I. Inte bra. Aldrig tyckt om franchisen och har allmänt ansett att skådespelarna är enbart steget under spastiska vaxdockor med dyslexi och utan känsla för leverans… Men till min förtret gick inte så mycket annat än barnfilmer. Det fick bli lite magiska effekter och mörk stämning — säga vad man vill, men sceneri och stämning har de varit bra på att få till. Alltså sjönk jag ned i biostolen omkring 13:30 i en knappt halvfylld salong. Det är en speciell känsla med en nästan tom biosalong. Mörkret lade sig över oss som ett ombonat täcke och under de kommande …hm, nåja, väl över två timmar tror jag att det var… så njöt jag av att dels sova lite, njuta av lugnet [inte en kotte som nös, behagade prata, hosta eller prassla med gottepåsar], ta in lite mörk sceneriinspiration och framför allt — känna den behagliga trotsen av att ha varit på bio klockan ett på en arbetsdag. Fullständigt utan ånger.

Efter en kopp av något varmt med en gammal vän bar det sedan av hemåt. Arbetet må vara lagd åt handlingarna, men studierna kvarstår.

Och så i dag… Gav mig själv sovmorgon. Ansåg det vara välförtjänt. Ingen klocka som illmarigt och ytterst oförskämt ryckte mig ur mina behagliga drömmar. Completely oblivious as to what time it may have been, I opened an eye, only to see what could be described as large quantities of light pouring into the room. Somewhere in the back of my head the sound of Jeeves could be heard, ”It appears to be morning. Frightfully inconvenient, I know Sir.”. Kändes som julaftonsmorgon.

”I believe it is the rotation of the earth that is to blame, Sir.”

Utan den sedvanliga kvickheten drar jag således på mig en morgonrock — något jag inte har haft tid och tillfälle till på väldigt länge. Känslan av mjukaste och varmaste siden/kasmir en kall, ljus vintermorgon [en definitionsfråga, klockan var ca. 10:30] är oslagbar. Ute virvlade enorma snöflingor i vad som såg ut att vara en mindre stormvariation. Lyckan visste inga gränser.

Slår så småningom på den där smartphone-whatchamacallit, med tidningen under armen och en kopp i ena handen [varm kardemummamjölk, mind you]. Fem röstmeddelanden samt sms som till antalet icke var att förakta. Samtliga osande av panik och desperation. Första halvan var bedjande, bönande och påpekade den enorma arbetsbördan Banken nu stod inför samt hur hårt belastade [ex]kollegorna var. Take pity govna’! — Yes… I think… not. Thank you.

I andra halvan börjar Excelarksanalytikerna bli för pressade, de kan inte längre hantera situationen och ut kommer det o[ut]bildade monstren; nu hotas det. Tänker förvånat, vad har de möjligen att hota med [att jag inte får tillbaka min Trofé, månne?]? Skriver ett kort mail till HR, där jag låter framgå att jag får hotfulla samtal från anställda på Banken, trots att jag inte längre arbetar där. Finner det ytterst obehagligt. Vänligen åtgärda detta snarast.

En timme senare får jag ett samtal från the HighKahunaHR där vederbörande beklagar det inträffade och bedyrar att det absolut inte under några som helst omständigheter kommer att ske igen. Undrar om de kan skicka en julkorg som ursäkt? Vill jag kanske ha mina referenser sådär lagom till julhelgen? Well… ”ho-ho-ho”…! Look at that. What a difference a day makes…

Hör från Gadget på lunchen. Är synnerligen förbluffad över vad den människan kan åstadkomma. Completely flabbergasted! Visar sig att Excelarksanalytikerna fått det hett om öronen, Studsigpudeln i synnerhet. Vilket förklarade den plötsliga tonändringen i röstmeddelandena. Det är inte jag som ligger pyrt till…, det är de.

Där ser man. Nu skall jag njuta lite till av min nyinförskaffade frihet. Om ni ursäktar.

Annonser

2 svar

  1. Obetalbart!

    16 december, 2010 kl. 23:08

    • Framför allt extremt behagligt för nerverna.

      17 december, 2010 kl. 15:18

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s