a metamorphoses story

Adventskalender: 9

Lucia-måndag. Jag känner mig märkligt fridfull. Tillfreds. Vart tog alla drömmar om hämdaktioner vägen? Är jag redan mätt på att ställa till med märkligheter av det drygare, uppenbara slaget? Trummar lite på skrivbordet medan mailprogrammet laddar ned några hundra nya mail. Finns det verkligen inget mer jag vill göra?

En snabb titt på från-fältet i maillistan visar ett överflöd av Excelarksanalytikerrelaterade mail. Blinkar. Stirrar lite. Blinkar igen. Klickar ned mailen, letar upp Windows-spellista; öppnar alla Solitarievariationer. Och Minesweeper (XXL). Hittar ingen Schack. Tycker att det är märkligt att vi har fri tillgång till hjärnbedövande spel, men inte schack. Ännu märkligare att vi har tillgång till det dummaste, mest repetitiva och tidsödande som möjligen kan finnas på en dator — men får inte gå in på ekonomisajter. Vi arbetar på en Bank…?

Bestämmer mig för att inte göra ett dyft idag. Det vill säga, inte göra ett dyft förutom att spela diverse kontorspel på datorn och gå in på allsköns webbsidor jag råkar finna intressanta för stunden. Får den där värmande känslan igen. And we’re back in business.

The future is bright. It’s in the cards…

Fick några mail från de olika avdelningarna där de klagade på att det var mycket att göra. Jaså? ”Jobbar på det!”, svarar man självfallet, stoppar i sig en pepparkaka och lägger svart sjua på röd åtta — flyttar hela raden över och upptäcker att det ligger ett ess under. Frenetiskt klickande följer.

Passade på att studera DN, SvD, di.se, FT, Aftonbladet, Expressen, Telegraph, Dailymail, WSJ, SF [för att hitta en trevlig film att mysa till på ***dag], Google [på saker som plötsligt dök upp i tanken och diverse resor], Corriere [Berlu’s at it again] — and so the list goes on. And on. And on…

It’s that time of year when work piles up… and it’s that time of year when it’s time to Bah-Humbug! the piles right in the face. As it were.

Det är svårt att beskriva hur tillfredsställande det är att se hur de sjunker allt djupare ned i myllan av arbete som de själva är för arbetsskygga att klara av. Det är ett elakt, sirapsliknande varm känsla som flyter runt och förgyller ens person. Vad händer när jag drar mig ur? — Korthuset börjar skaka. Ett bärande kort någonstans i sidan glider och tar först med sig några ur samma rad, för att sedan få hela strukturen att rämna. Kvar ligger till sist bara ett virrvarr av utspridda spelkort utan någon inbördes rangordning. Kortet som först gled ur position ligger långt ifrån högen, bortblåst av den lätta vindpusten från raset den gav upphov till. Uppvänd. En Joker.

Playing the hand you’re dealt?

 

Annonser

Ett svar

  1. Ping: Adventskalendern Omnibus « The Dandy Lion Pages

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s