a metamorphoses story

Adventskalender: 8

Ah, at last! Äntligen i fas med publiceringen av Adventskalenderns äventyr.

Vad kan en hitta på på en fredag… [observera två ”på” efter varandra], tro? En kanske känner känner för ett franskt veckoslut? Ja, det gör en. En kände faktiskt för en petit déjeuner — tout le jour, et avec l’accent français. Pas mal, non? Är man på lekhumör så är man på lekhumör. Efter gårdagens sömnpiller till erfarenhet tycker jag att det är bäst att spendera mina sista dagar på Banken på ett…, låt oss kalla det för, mer angenämt sätt.

Så vad gör man när man egentligen vill befinna sig i Paris? Well, if the Bank can’t go to Paris — you bring Paris to the Bank. Quite elementary.

Dagens Adventskalender således; Bank? Vilken Bank? Jag befinner mig på ett litet boulangerie inbäddad på Rue St.-Honoré. Excusez-moi? Qu’est-ce que vous dire? Le quoi? Non, je ne parle pas suédois! Laissez-moi tranquille, s’il vous plaît.

Lite stämning, kanske?

Damia, ”Tout le Jour, Toute la Nuit”… Bara för titelns skull. Och för att det inte är Piafs ”Non, je ne regrette rien”; a bit too obvious. Yet.

Brukar knappt spendera någon tid i lunchrummet till vardags, idag har jag dock i princip bosatt mig där. Mellan varven var man tvungen att gå till skrivbordet för att få sig lite Le Figaro och Le Monde. Il m’a mis au courant des derniers développements de l’affaire. Det såg ut som om man jobbade. I can but retort, ”pffft”, to such an utterly ludicrous notion.

De förfrågningar jag har fått under dagen har jag besvarat med en upptagen, lätt oförstående blick — ofta följt något på franska. Höjda ögonbryn? — Ja. Folk som tittade två gånger när de kom in i lunchrummet and found me casually lounging about? Still. — Ja.

Passade även på att skriva idag. Det måste vara obeskrivligt att skriva för sitt leverne, så att säga. En hel arbetsdag där du sitter var, när och hur du vill — skriver… äter lite här, dricker lite där, inspireras både là et là.

Le deuxième petite déjeuner du jour.

Dagens höjdpunkt? Ärkegrisen rullar in, nickar åt min uppdukade petit déjeuner — vid klockan 14:30 — och kommenterar på sitt sydostsvenska ö-mål, ”Träivligt, älläir?”. Medveten om att hon inte kan ett ord franska [ungefär som jag inte kan ett ord Ö-ländska, om jag vänder den sidan till] gör jag en fuling; nickar utan att titta upp från min tidning och mumlar, ”Oui, madame Cochon.”

C’est la vie… et c’est vraiment bien.

 

Respecteusement,

Dandy

Annonser

Ett svar

  1. Ping: Adventskalendern Omnibus « The Dandy Lion Pages

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s