a metamorphoses story

Adventskalender: 6

Onsdag — en dag mitt i veckan. The day when the Week-stocks peak from the all time low of Monday.

Finns det möjligen något mer underbart än att knappt sova under kvällen, för att sedan väckas på morgonen — enbart för att upptäcka att du under natten har virats in i betongbandage av den Italienska maffian. Pinstripe. Mörkblått. Väldigt stiligt. Och tungt.

The prospect of an even more brain numbing day at work was by no means a fair one at that stage. Yet, having an ever so small silver lining in Adventskalendern, I decided to be a good sport. Naturally, being too delerious and ever so weak, I was no sooner at work than I found myself completely void of possible suggestions. Preferably things I hadn’t tried yet; or else the whole idea would be quite useless.

Studsigpudeln var borta idag också… det blir sammanlagt fyra arbetsdagar i rad hon har ”jobbat hemifrån”, med tillägg för helg har hon med andra ord haft sex dagars fullständig ledighet. Logg! Fortfarande idétorka, förutom lusten att gå hem och krypa ned bland kuddar och täcken. Kanske även spela något fördummande. Alas, there’s little action in such an alternative. Doesn’t make for a good Adventskalender. Öppnar upp dagens lunchschema; finns inte med. Har inte skrivits in i lunchschemat efter förra fredagen — vilket betyder att jag själv väljer när jag önskar förlägga den. Game, set and match on that issue.

Arbetade på fram till att jag ansåg att det var dags för lunch; det ville infalla vid kl. 11:30. På vägen ut möter jag Gadget, som genom ett trollslag löste Adventskalendern. ”Häng med upp och spela då!”, manar han efter att jag trött försökt att undvika snörvlande för sjunde gången. Mina trötta, matta ögon skiner upp. Frågar inte några fler följdfrågor, utan meddelar att jag infinner mig vid tolv. Dagens Adventskalender blev således att sitta och spela [Playstation visar det sig senare] på prime arbetstid! Min sjukliga, svaga [jag fläskar på så mycket det går], febriga önskan gick i uppfyllelse.

Tillbaka vid mitt skrivbord kontrollerar jag de övrigas framsteg. Räknar ut att de har hittills kommit upp i blott 19% av det jag hade avverkat fram till lunch. Ler. I den takten kommer jag vid arbetsdagens slut fortfarande ha jobbat mer. Ställer telefonanknytningen på ”…är på möte”, och släntrar bort till IT.

Confirmation: the myth is true — people at IT do have more fun. På deras konferensrum har de kopplat in en Ps3 till en 37″ LCD. Vi rullar in vad vi kallar för ”the executive chairs” [stora, mjuka, fjädrade, troligen med egen hydrauliksystem och cruise-mode], lägger upp fötterna på konferensbordet… och ser ut som två femåringar på julafton. Det vankas Assassins Creed: Brotherhood. Multiplayer. Only in IT could such a thing be possible. Adding insult to injury; de hade stora berg av saffrans- och kanelbullar. Vi har halvruttna apelsiner ingen vill äta och bananerna är i kroniskt tillstånd av: slut.

Mysa på Banken… Det trodde jag aldrig. I suppose there are pigs flying around somewhere out there now.

Ett smakprov. Jag undviker vidare utvecklingar om detta spel, och riskerar därmed inte att låta som en regelrätt ‘grabb’.

Ni får alltså ha överseende med en sjuklings något svaga kalenderdag. Men om inte annat så är jag nu i den lyckliga positionen att rekommendera nämnda spel för sjuka, trötta, sjävömkande och allmänt ugglande stunder.

Annonser

Ett svar

  1. Ping: Adventskalendern Omnibus « The Dandy Lion Pages

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s