a metamorphoses story

Inskränkt

I och med en för min arbetsgivare nära förestående avskedschock och nya möjliga framtida jobb, så har jag kommit att tänka en del på den svenska inskränktheten, as it were… Den generella svenska acceptansnivån på marknaden vad gäller utbildning. Tillåt mig att förtydliga vad jag menar.

På min arbetsplats, samt även vännernas, anställer man — i kronologisk ordning:

  1. På gundval av Nepotism
  2. Handelsstudenter [vilket är speciellt sant om företaget sponsrar Handels, natürlich]
  3. Alla andra från Lund, Uppsala och eventuellt Göteborg [Är du civilingenjör tillkommer även KTH & Chalmers på listan]

Vi talar om ekonomer av alla olika slag alltså, men även civilingenjörer. Märkligt nog är samtliga av dessa två grupper kraftigt underrepresenterade på undertecknads arbetsplats… Vi rekryterar främst enligt första punkten. Trots att vi i vår karriärprofil gärna fläskar på med diverse civila ekobrottslingar, eh… ekonomer, och ingenjörer — vi vill även gärna flika in att du skall ha läst teknisk fysik. Titta på den arbetsplatsen! Brainiacs of the world united. [Jag är rädd att ironin var rätt tjock där. Inte knivtjockt, utan bredbart.]

 

Om vi sätter faktorn Nepotism ur spel i denna funktion, för att enbart ha någon form av fair play i bilden, så stannar rekryteringsbasen vid de två övrigt nämnda grupperna. Själv faller jag bekvämt in i denna restkvot, men i och med att jag också har en fot i två andra i Europa ansedda som distingerade utbildningar så tycker jag inte att det bara är att förnöjt luta sig tillbaka och klappa sig själv på axeln för ett smart svenskt val.

Kom att tänka på en kolumn på ledarsidan i SvD för några månader sedan, ”Svenska ungdomar studerar sällan historia, varken i Sverige eller utomlands; de läser ämnen man ‘blir något av’, som ‘management’. Nyttotänkandet har gjort att akademisk utbildning ses som yrkesutbildning, inte som bildning.”

Hade jag varit en renodlad finansvalp hade jag per automatik fnyst åt det inlägget. Men i länder som Storbritannien, Frankrike och Tyskland har man Vd:er och styrelseledamöter i storbolag som har vad vi i Sverige skulle kalla för flumexamen [bortse en stund ifrån att det är från Oxford, Sorbonne eller dylikt] i Filosofi, Ekonomi och Politik, eller Historia och Konst, eller varför inte utdöda Klassiska språk. Ofta har man också kombinerat med någon liten minor i t.ex. Fek eller Nek. Det går ju bra för dem. Deras styrelser är mer varierade, deras Vd:er är har fler verktyg att laborera med och de kan i sin tur se nyttan av genuin kompetens vid anställning av framtida generationer av Vd:er och styrelseledamöter; vare sig det är en ingenjör eller en humanist. Les arts florissants — även inom näringsliv och banking.*

Mig veterligen har man högre arvode där borta också, ett faktum deras svenska diton har för vana att ta upp om någon skulle få för sig att kritiserar Vd-löner och styrelsearvoden; ”Men vi måste kunna vara konkurrenskraftiga och locka till oss kompetens från kontinenten.” Gode Treschow, nepotismens gudfader, tillåt mig att komma med; eh? Ni menar de där inkompetenta flummarna utan en civilekonomexamen från Handels eller ingenjörsexamen från KTH? De?

På ‘kontinenten’ spelar kombinationen av [ut]bildning, kunskap, engagemang och erfarenhet samt personlighet stor roll, medan företag i Sverige är inskränkta och rädda. Vi struntar i om våra civilekonomer kan något annat än det de [knappt] har läst i textboken, bara de är civilekonomer. Jaså de är inte intresserade eller engagerade? Det gör inget, de har rätt standardtitel (trots att det spottas ut fler än vad vi någonsin behöver). Civilingenjörer är ännu bättre — de har läst matte och ‘svåra’ ämnen och så; teknisk fysik, smaka på den! Vi anställer enbart genier. Lider vi av någon sorts lillebrorkomplex?

Självfallet behöver Sverige fler ingenjörer etc. etc. etc. Men betyder det uteslutande ingenjörer eller ekonomer på alla tjänster? Tror inte det.* I alla fall om man inte vill spela fotboll i ett lag med enbart backar och målvakter.

Exempel: en bekant till mig är en typisk Handelsstudent som blev uppfiskad till en tjänst innan han ens var utexaminerad. En femårsplan med utvecklingskurva, både professionellt och lönemässigt, som pekade spikrakt uppåt utan någon som helst arbetsinsats utöver det vanliga. The ususal, med andra ord. Vederbörande spenderade större delen av sin utbildning i ett alkoholiserat töcken, klarade med knapp marginal tentorna, var allmänt oengagerad och även rätt ut sagt något blåst. Favoritintresset är att ragga tjejer, gärna i ett festligt alkoholiserat tillstånd. Arbetade aldrig en dag i sitt liv innan nämnda tjänst. Företaget hade inget annat att gå på annat än att han var snart utexaminerad från Handels (hur han över huvud taget kom in skall vi inte gå in på). Nu blev det så att han fick sparken efter lite mer än ett år när de upptäckte att han inte arbetade — över huvud taget. Undrar om det företaget har lärt sig en läxa?

Själv tycker jag att det blir lite besvärande när The Big Kahunas minglar med sina utländska Big Kahuna Gäster på jobbet.* Det blir skrattretande märkliga kulturella och intellektuella krockar och glappar mellan våra chefer och deras mer belevade utländska motsvarigheter. Vi får skatta oss lyckliga om vår chef kan göra sig förstådd på något språk över huvud taget, svenskan inbegripen, än mindre kunna diskutera något annat än det han/hon har läst i en gammal kursbok. Pinsamt…

Vi skulle inte ta skada av att vara mer öppna och vidga vyarna — anställa folk vi inte är besläktade med eller känner, anställa folk som har läst andra kombinationer än ekonomi och ekonomi o.s.v.

Det har inte gått käpprätt åt skogen för våra Europeiska grannländers storföretag. Faktum är att vi t.o.m. använder deras chefer som benchmark för våra motiveringar till varför våra höga chefer, Vd:er och ordföranden skall ha mer betalt. Skärpning Sverige!

 

* Deutsche Bank hade t.ex. en ytterst intressant chefsprofil högst upp i bankingvärlden…

* Vd för ett av Sveriges största förlag är civilekonom. Det har gått utför för den delen av förlagets verksamhet, både vad gäller intellektuellt innehåll såväl som ekonomiskt, sedan de började anställa ekonomer och ingenjörer. Poängen är att dessa två utblindningskategorier är inte överlägsna allt annat, för alla möjliga Vd- och styrelsetjänster. Vilket vi i Sverige dock tror.

* Besvärande på samma sätt som att man inte kan titta på eller höra byfånen i en audition på FörnedringsTv utan att gömma ansiktet bakom en kudde eller sitt sällskap och plågat upprepa, ”Nej, nej, nej, nej, nej, sluta, sluta, sluta, sluta, sluta”, och intyga sig själv att det där inte hände.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s