a metamorphoses story

Kodnamn: Kotlett

Eller Sagan om Kotlettens återkomst.

Morgonmötet var, som brukligt är, odrägligt. En halvtimmes högoktavigt nonsens som trillade ur Studsigpudelns mun. Sedan var det dags att välkomna tillbaka Kotletten i vår hårt parfymerade famn, efter en tids välbehövlig frånvaro. Välbehövlig ty en Excelarksanalytiker mindre är alltid en gåva! Han verkade hjärtvärmande ärlig när han uttryckte sin glädje över att vara tillbaka på semestern efter jobbet som nedspydd, sömnberövad lattepappa.

Nu äro de sju till antalet igen. Tre för att klura ut hur kopieringsmaskinen fungerar, tre för att peppa och lojt klicka i tomma excelarksrutor… och en som i Sturplansvimlet samlar dem alla.

The 7 Dwarves

Nåväl! Kotletten är alltså av manligt kön, ett faktum som hädanefter ger följande E-kvot på arbetsplatsen: 6:1. Which incidentally also happens to be the combined Mensa score for the lot of them. Som namnet antyder är vederbörande något flottig i håret såväl som sättet, dyrkar Bosskostymer och kopiösa mängder Eau de För Mycket. Å andra sidan så slipper man allt vad läppglans och nagelprat heter. Fast å tredje sidan så dras man med att emellanåt försöka tyda det lätt nasala sluddrandet som tjänstgör som tal. Blir lite som att välja mellan böldpest och en mildare form av kolera.

Kotletten är dock säkerligen den i särklass duktigaste Excelarksanalytikern vad gäller att ge pondus åt att klicka i tomma excelarksrutor och snurra runt med musen i flera minuter på skärmen, utan någon uttalad mening. Den vassaste smörkniven i lådan! Dessutom är han mer hands-off vad gäller det konstanta, poänglösa peppandet — något man får vara tacksam för. Nej, Kotletten skiner bara upp när det finns tillfällen att sniffa efter någon som sitter högre upp på organisationsträdet. Då är det nästan en fröjd att se honom dra med handen över slipsen och försäkra sig om att håret ligger rätt, för att sedan briljera i allt vad brownnosing heter. Riktigt slipad! En sann [hammar]haj…

Meet the Chop, Lamb Chop.
Kotletten välkomnar den hjälpande hand som kan ta honom till toppen. Spelar ingen roll hur, bara du har någon form av makt.

På tal om morgonmöten och sniffande; idag förärades jag med en svartvit klapp-lapp i A5-format. Veckans stjärna. Ja… Tack! Jag skulle vilja passa på att tacka min manager…, *snyftar förvirrat* och SL-personalen… och alla som röstade på mig.

Det var åtminstone inte förödmjukelsen, Månadens solsken. Förväntas man fylla i det svartvita med färglada kritor och hålla sig innanför strecken?

Tydligen hade en klient blivit så upplyft efter ett möte att han kände ett enormt behov att lyfta fram mig i organisationen. Sådant händer inte ofta, och det är väl trevligt. Dessvärre tog han i sitt gravt exalterade tillstånd fel på ”chef” och ”chef” och kontaktade en Excelarksanalytiker som också hade sniffat runt honom. Kunde det inte ha varit en annan chef bortom Excelarkskåren? Så nära, så nära… Nu kommer det att stanna inom La Familia utan att ett knyst når någon högre upp i apträdet.

Lika bra att man ändå skall säga upp sig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s