a metamorphoses story

Förhandla!

Det har varit mycket skriverier den senaste tiden om räntehöjningar och uppmaningar att förhandla med sin bank om man t.ex. har lån.

Skrockar alltid lite lätt när jag läser sådant. Om bara de arma kunderna visste hur det talas bakom kulisserna…

Vi har som inofficiell riktlinje att gemene Kreti och Pleti skall mötas av en iskall kyla som får Berlinmuren och Sovietunionen att framstå som välkomnande symboler för värme. Har nästan tappat räkningen över hur många vi har fått vända vid dörren den senaste veckan.

Vissa anammar tipsen om att hota byta bank med bravur, även om det inte hjälper hos just oss. Vilket gör att en och annan sjunker ihop till en hopplös hög alternativt bröstar sig som KingKong och stampar ut. Idag passade Skalman på att istället rekommendera en annan bank, nu när vederbörande ändå hotade med att byta. Kunden blinkade blött och fick fram ett pipigt, ”Jaha…”.

Men förfasas icke! Vi är ytterst tillmötesgående om du har en förmögenhet, exklusive eventuella pensionssparanden, på över fyra miljoner svenska kronor. Du välkomnas in i värmen, får en espresso eller ekologisk té, småpratar om jakt, konst, fastigheter och Savile Row.* Sedan går vi igenom dina behov och justerar vår höga ränta så att du inte känner dig boo-boo när du går därifrån.

Välkommen in! Vi har en inavlad, inkompetent, inskränkt och irrelevant personal som assisterar dig i planeringen av din ekonomi.

Här är ett utmärkt tillfälle att belysa skillnaden mellan vad vi kallar för kunder och klienter. Det senare exemplet ovan hör till kategorin klienter. Det tidigare exemplet är självklart kunder. Denna fantastiska uppdelning tycker Excelarksanalytikerna är, ”Asså typ, jätteviktigt…”. Mmm.

De dagar mina pass sammanfaller med Skalmans är något mindre komatösa. Med sitt godmodiga, lätt akademiskt slitna utseende är han en av de få intelligenta inslagen på denna arbetsplats. Också Skalman är student – arbetar på sin Master i matematik. Det står ”kvantare” i pannan på honom. Ett faktum som gör att vi beter oss som två insnöade nördar och skickar formler, grafer och analyser fram och tillbaka för att roa oss själva på en stendöd arbetsplats. Hur bankpersonal på denna nivå kan klara sig på att vara så pass passiva, arbetsskygga och inkompetenta när det kommer till branschkunskap är ett mysterium för oss båda.

Försökte förklara en chart för en av Excelarksanalytikerna en dag. Det började lukta bränt efter 5 min. Tror hennes hjärna började överhettas. Hennes sista ord var, ”Jag fattar inte asså…”.

Föresten, en del av våra s.k. exklusiva, aktivt förvaltade fondalternativ är faktiskt egentligen lata indexfonder. Jag stör mig oerhört på denna okunskap bland personalen och den medföljande falska marknadsföringen. Lite som billiga Avanza Banks fonder. Ändå skall det presenteras som om det är någon i paritet med Filip Weintraub som sitter och aktivt förvaltar portföljen… För övrigt stirrade närmaste Excelarksanalytiker oförstående och frågade vem det var när jag nämnde honom. Goddag yxskaft. Sluta surfa på Aftonbladets nöjesmagasin på arbetstid så kanske du lär dig något.

Fördummande arbetsplatser är en grav hälsofara! Avbryt och byt så snart du kan, innan fördumningen sprider sig till dig, alternativt bryter ned dig dag för dag. Nöj dig inte!

 

 

* Just jakt, konst, Savile Row och fastigheter utomlands brukar jag kunna tala med klienterna om rätt livligt. The advantages of having many degrees… och allmänbildning. De andra på kontoret jag hört landar på sin höjd på pladder om NK eller vädret. Pinsamt.

Annonser

Ett svar

  1. Samma fråga gräver jag just nu i. Läs o tyck till! Claes

    10 november, 2010 kl. 23:09

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s